Gott häng i vedbo'n.
Kategori: Historier och noveller
På en avlägsen plats, i ett avlångt land, i en avlång vedbo sitter två äldre vänninor och slänger käft.
"Foliehattar och glasögonormar, Biggan! Hur ska det bli någon som helst rättfärdighet i detta spektakel? Inte undra på att Pelle undrade ögonen ur sig.., halvmumlar Agnhuld medans hon drejar en lång vasliknande kreation."Vänta ett ögonlock här nu. "Ögonen"? Hur undrar en ögonen ur sig? Det måste väl ändå vara något annat du vill få med i den meningen? Hasta inte fram det nu, utan vila i vetskapen om att det kommer till dig som en ljummen sommarvind med doft av kokos. ( Här tror Agnhuld att det är väninnan som tagit fel på orden, men i själva verket är det hon själv. Häng med. ) Nä förresten, jag fokuserar mer på att du sa "ögonlock" nu en stund.. ( En stund fortgår. ) Jag vet att jag tror att du förmodligen menar "ögonblick" fast du inte vill erkänna att det kanske på något vis skulle kunna tänkas att vara en annan formulering tillsvidare utan pardon? Det har jag satt mången peng på, flera tillfällen. Inte för att jag har kammat hem storkovan men.. Ingen kova alls faktiskt. Vad är en kova? Jag har en del frågor, men du ser inte ut att ha FÖR många svar.. Rätta mig gärna. Eller rätta mig HJÄRNA. Fattar du? Äh, nu ser du ju inte vad finurligt jag tänker här men. OM du gjorde.. Du kanske greppar ändå?", säger Agnhuld med ansträngd och astmasymptomliknande röst, samtidigt som hennes täljda rabatt-tomte ser ut som den kommer skämmas stort om den någon gång kommer exponeras för omvärlden, och vilar i hennes kotiga händer. Biggan ställer sig upp på den lilla pallen som har en annan nyans nu än vad den hade tidigare, greppar tag i en takkrona och svingar sig ändå förvånansvärt graciöst. För några sekunder ser det lugnt ut så att säga, men direkt efter de få sekunderna är det nu tydligt att en kollision med den hawaiinspirerade fondväggen är oundviklig samt ett faktum.
( Efter den ljudliga dunsen ligger Biggan på golvet och letar efter luft att dra ner i lungorna. )
"Aj som få!", kvider hon fram. "Fan heter det". "Va fan nu då?" Nej, bara "fan", sedan punkt. Alltså: "Aj som fan"! Inte "få" Det låter rubbat, eftersom det är fel". Biggan är inte mindre upplyst om vare sig hennes, sin egna eller väninnans hjärnsvaghet, utan tvärtom.
( Men nu blev det en för mycket, så vi tar det från början. )
"Nä nä nä, inte en chans alltså. Nu håller vi i allt som går att hålla i här utbrister Agnhuld, och tittar åt alla håll samtidigt. Hon har vunnit priser i skelande flertalet gånger. "Ja, jag menar till dig, författar'n. ( Ja, jag alltså. Bryter alltså den så kallade "fjärde väggen" här. ) "Skärp dig. Tror du vi pallar ta allt från början, eller? Min fråga jag har nu. Eller jag har många, men tar denna först i alla fall: VARFÖR har vi en fondvägg i en bod? Det måste vi reda ut, eller vad säger DU min vän? Biggan Biggus Maximus? Hallå, schlafen sie, oder? Jag tog en intensivkurs i tyska en gång, säger Agnhuld och ser sin vän hänga som en fladdermus upp och ner i gardinstången flåsande och snarkande helt utan att skämmas.
"Jahopp, nu sover hon. Det var ju typiskt. Jaja, då får det bli snacketolva senare då.."
( Ljudet av en knirrande dörr ljuder, och en doft av getmjölk och inrökta läderkläder sprider sig i boden medans solen utanför blygsamt gör sig påmind. )
/ Slut
