Baklängesfärd på tandem med uppblåsbar flamingo.
Kategori: Historier och noveller
Höstlöven yr i en förvirrad koreografi, vinden doftar ilska och molnen verkar spela flipperspel med en för många känd hammare uppe i det mörka. Kilroy sitter bestämt på en tandemcykel och är fast besluten att fullfölja turen - den turen som ska gå baklänges, ensam på en dubbelcykel framförd endast av en enda individ. "Så jävla korkat, eller hur?", säger Kilroy liksom åt sidan och sneglar lite bakåt med. På den bakre sadeln sitter nämligen en uppblåsbar flamingo i vad det verkar vara naturlig storlek, iklädd trenchcoat, solglasögon samt en hög hatt. Den ser suspekt mal plasé ut, och det blir inte bättre av plakatet den håller i heller; "Jag har blivit kidnappad! Hjälp mig tillbaks till min naturliga (fast ändå inhängnade) miljö! Ps. Jag bjuder på glass." Kilroy skrattar hest och trampar på, och hoppas på det bästa. Att ta sig an vadet att cykla lite drygt 30mil under en veckas tid, och DESSUTOM baklänges får hans hjärta att hoppa över ett par slag. "Shit, klyftpotatis! Jag tror att hjärtat hoppade över ett par steg, Flamingis. Slag sa jag! Kallar dig det (Flamingis, alltså) så länge du inte protesterar." Den uppblåsta fågeln ser lika förstående ut som för en liten stund sedan bakom solglasögonen som täcker en stor del av dens ansikte, alltså inte direkt någon som helst skillnad alls faktiskt.
(Mannen, Kilroy, härkomst de förenta staterna, 57, gör det mesta för ett vad. Färden går fra.. bakåt. Baklänges, men ändå framåt.)
"En sjuhelsikes flyt att jag fick på de här bjässarna till backspeglar, annars hade jag lika gärna kunnat ha ögonbindel.. Aaah, kunne.. Eller hade blivit tvungen att vända mig hela tiden bakåt med huvudet för att se var jag körde, då hade jag säkert åkt på ett nackspärr. Eller kanske en stor sten! Haahahahahahaaaaa! Tänkte du det med, Flamingis? Kul att du också gjorde det, så slipper jag vara ensam om det." Plötsligt hörs ett fisljud bakom honom, och han inser att den uppblåsta plastfågeln släpper ut luft. "Njaaaee meen! Håll i din höga hatt nu, vi kan inte stanna. Släpper du väder, ditt fjäderfä? Nu har du ju inte så mycket fjädrar mig veterligen, men hade du haft det så hade de säkert rykt all jordens väg just nu. Det finns ett laga-punktering-kit under den bakre sadeln. Den du sitter och pruttar på för tillfället, vi måste göra detta i farten (här börjar Kilroy skratta lite för sig själv, eftersom ordet innehåller "fart" på hans modersmål.) Han vänder huvudet likt Linda Blair's karaktär i 'Exorcisten', och ser att det fjäderlösa fä't helt tappat hållningen och är farligt nära att trassla in sig i ekrarna till det bakre däcket. "Men för bövelen! Tiden går, och vadet glider ur mina händer som en inoljad ål. Men här säger jag "inte på mitt skift inte!", och lyckas ta sig bakåt på tandemcykeln (medans den rullar fra.. baklänges fast framåt) ner för en backe i en ganska läskig hastighet. "Ha!", skriker Kilroy när lagningskitet lirkas fram under den bakre sadeln, och ett osannoligt händelseförlopp tar sig i uttryck.
(Det är här en smula oklart HUR den vadslagningspengakåta mannen lyckas laga den påklädda plastfågelns fisljudande lufthål, men det sker hur som haver.)
"Nu! Hehehee.. Nu ser det bättre ut igen, eller vad säger du? Var tyst om du håller med..", säger Kilroy glatt och tänker på att ett par kalla glassar hade suttit som en propellerkeps, och ler i sidled..
/ Slut
