Insektsintresserad bokförläggare letar pris som väldresserad sork och finner hemligt recept.
Kategori: Historier och noveller
Agneta är en insektsintresserad bokförläggare, som har en tendens att snöa in på komplexa maträtter med kryptiska recept. Enträget och ryckigt städar hon undan alla ingredienser, kastruller och annat som använts, innan hon lägger sig i kökssoffan och låter som en väldresserad sork ( som gjort ett oannonserat besök på byns årliga matmarknad, och uppståndelse är oundviklig. ) Agneta drar ett slarvigt utformat lapptäcke i amerikansk stil över sig, och väser högt: "Det är gammalt det här, så det blir bra. Typ."
Nu glömmer hon av att hon ska agera sork, så hon får ta om det. Men hur uppträder egentligen en sork? En väldresserad sork dessutom? "Av alla eventuellt knasiga idéer jag någonsin haft, KAN denna ta hem ett pris. Utan tvekan!", halvskriker hon ut i sin ensamhet. Hon reser sig upp och går fram till en byrå där det finns allehanda saker i, och tar fram en plastpokal i en höjd på ca 20cm. Hon stannar till, står stilla som en kufisk staty utan vare sig pondus eller stolthet, och glömmer bort att andas. Nu är hon nästan blå i ansiktet samtidigt som skicket på statyn försämrats och avslöjandet om dennes falskhet omöjligt går att förväxlas med något annat. "Vänta lite här nu alltså, priset jag tror att jag kommer att behålla.. Eller för den delen på ett lätt överskådligt sätt gömma här, kan jag inte bara antaga att resten VILL att jag har? Utan för den delen medge att det föranleddes av en missvisande ingivelse helt utan avsikter att slås in."
Detta ÄR och FÖRBLIR en del av den snurriga delen om varför det inte är en insekt som först kommer till hennes insektsintresserade huvud, istället för en sork? Men det är en avstickare som på ett kladdigt sätt kommer att få oss alla på villovägar av snariga slag, som visserligen flera gånger förr både har skådats OCH nämnts, men inte för att det på något vis rättfärdigar att de dyker upp här. ( Faxa gärna redaktionen om ni hänger med på resonemangen, det kommer att bli uppskattat. ) "Jag har redan fått ett pris, vad är det jag inte förstår? Va? Nu är det tydligt att det är sorken som ska svara här, men den har tagit en power nap under soffan och verkar okontaktbar. "Vidrigt värre att priset inte är tyngre ändå. Fast skulle det vara en jättetung plastsort då, eller? Som bly."
Agneta trilskas en stund med plastpokalen, men blir snart distraherad av en handskriven lapp som sitter fastklistrad på undersidan av soffan. Hon lade sig på rygg under den när hon funderade på priset och huruvida det skulle vara av en mycket tyngre plastsort, och då såg hon den. "Men vid alla rakade rabarber, vad ser jag!? Detta är ju det hemliga receptet på de honungsslungade laxgratängerna med hummusfyllda pumpor i ugn! Håll i min för trångt sittande lilla spetshatt med snörning, jag tror jag smäller av..", lyckas Agneta få ur sig innan hon gör så. Smäller av.. Och däckar av upphetsningen, liksom somnar. ( Kiosken har stängt, butikens föreståndare har gått hem, ljusen är släckta, gallren har dragits ner, skylten är intagen, telefonsvararen går igång, ingen kan ta emot..ja, ni fattar.. )
/ Slut