kristoffer.blogg.se

Juri sitter och knypplar med några plastpåsar vid köksbordet och ser allmänt koncentrerad ut. Men skenet bedrar lite grand och ett nervöst ojande tar form. Men eftersom ingen står/sitter/ligger bredvid, så tar han ett djupt andetag som han håller ett bra tag och andas ut, samtidigt som ljudet av ett mikrovågsugnspling hörs bredvid hans ruffsiga huvud. Det är lite drygt fyra år sedan någon fick göra sig ett närmande med sax eller annat don, och det vildvuxna barret har troligen fått egna drömmar nu..

 

När han har virkat på tyglappar i olika fomer och färger (några skulle tycka att motiven är fula, men det en inte vet..) på plastpåsarna utger Juri ett mycket stilrent brummande och klappar sig själv i ena armhålan och tittar sig nöjt i en spegel under luggen som på ett tveksamt sätt är där den är så att säga. Juri har under hela sitt liv missuppfattat att det är på axeln det ska klappas, och det är kul för många som har fått ynnesten att bevittna misstaget som gjorts vid flertalet tillfällen.

 

Doften av mikrad färdigrätt av modell "varning för skörbjugg om icke nyttigt intas under tiden rätterna förtärs" sprider sig i det sedan pinsamt länge renoverade köket, och den får Juris nästan lika vassa bror Joona att äntra rummet."Vasatana är de jag kan förnimma me min gravt igenvuxna snoook, Juri? Heer stinkar jo lika samma som på baken på din mamma, förihelvett".., snäser Joona fram i galopp. (..och inser att de har samma mamma). Juri slutar att klappa sig i armhålan. Det blir ganska tyst, förutom rösten av en blind papegoja som är instängd i skafferiet och endast har lärt sig EN mening (från en gammal dam som bodde i lägenheten innan de sylvassa pågarna gjorde intåg): "Vid alla hjärtskärrade skrik från piraters offer, hur kan vi sedemera glömma det vi skådat utan att för den sakens skull på ett anmärkningsvärt sätt förpestas av det skanderade läget som råder i det annars fullt fungerande farvatten som gemene stam på och i en tid fanns tillgängliga till oss andras förtret?" Det är nog den längsta och mesta meningen en papegoja har lärt sig någonsin, men det är ju skitsvårt att faktakolla det så det gör ingen.

 

"Varföör haar duu int taagit pappegojehelvetet me dig igen, Juri? Va?, säger brodern och hänvisar till en episod då Juri luffade runt med fågeln gömd i håret, och tjänade en del slantar på att uppträda med den (den vet att den heter Micklo, men är en jävel på att ignorera), men efter en tid så lackade Juri ur på fågels evinnerliga upprepande av den enda meningen den tillät sig själv att lära sig (eller i alla fall uttala). Många gånger har båda bröderna försökt övertyga varandra om att papegojan kan mycket mer än vad som döljer sig i skenet, men ingen var förvånad över den andres enfald. Juri hade hört den konstiga, långa och fullkomligt obegripliga meningen så sinnessjukt många gånger, att det fick räcka. Juri hade till och med (?) låtit Micklo ställa upp i en så kallad korkskruvsduell en gång, och det var så den hade förlorat synen. Människor satsade pengar på vilket djur som skulle vinna mot det andra, i ett tuppfäktningsliknande upplägg (samtidigt som mousserande bubbel-flaskor skakades och öppnades med siktet inställt på de stackars djuren. Micklo hade vunnit ett par matcher, sedan hände det. Det som inte fick hända, men samtidigt kanske det bästa möjliga ändå. Visst, nu är fågeln blind, men det kunde varit värre, som vissa säger. 

 

"Eller, va säger duu min käre bror? Är de inte daks igen att dra in lite kosing?" 

Juri har blivit utmattad av knypplandet och tanken på att höra papegojans upprepning av den makabra meningen, och "kastat in handduken", helt enkelt. Joona tar en titt på sin bror, som ser ut att ha en dåligt skött barrskog på huvudet, och kan inte låta bli att fnissa och gör så ett litet tag. Han tänker även på om det är så väldigt ofta en barrskog sköts om alls, men tanken blir inte långrandig.

 

Sedan tar han några tveksamma steg mot garderobsdörren, som bakom sig döljer det flera gånger nämnda flygfäet, tar på sig en stor yvig peruk och ler maniskt..

 

/ Slut