Ett försök till förebild.
Kategori: Texter och Dikter
Du står i snedvriden hållning och lutad mot din boning,
det finns en trevande riktning mot sans och ordning.
Men det är ännu lången väg kvar och du iväg far,
vi blir fortsatt här medans du bara drar.
Dina flera avkommors trånande blickar är många,
och dagarna för alla kommer nu att bli väldigt långa.
I ett alldeles för tidigt skede råkade det te sig att det blidde så,
men det var inget vi brydde oss nämnvärt mycket om just då.
Det var en tid i ett mishmash av kaos och dimma,
och det var så fruktansvärt händelserikt varenda timma.
Men i detta nu när en kommit till insikt och klarhet,
blir det väldigt tydligt att du helst måste ta till en feghet.
Vi kommer icke att vänta på en gestalt som återkommer,
utan ställer mer in oss på en som när det hettar till istället rymmer.
Vad har du mera i in sluga hjärna nu planerat,
när din familj och allas våran tillvaro då plötsligt havererat?
Hela denna historien fick tyvärr ett abrubt slut och inget direkt avslut,
mer än det fakto att du hade avslutat allt med ett jaktspjut, helt akut.
Vad kan vi då på ett moraliskt plan lära oss av detta,
kanske att det inte alltid är lätt att göra det rätta?
Men du som gärna dömer utan att ta reda på alla vitala detaljer,
lätt blir den som tror att det viktigaste är att vinna medaljer.
Nu kan det te sig så att det blev en mer otydlig än solklar sensmoral,
men solen har sina fläckar och så även en nolla till karlakarl.
/ Slut
