En duo som blev tre.
Kategori: Historier och noveller
Ingegerd har pantat flaskor och burkar och fått ihop ungefär trehundra kronor plus lite till. Görel sitter bredvid och slickar på kvittot, hon tycker att det har mer smak om beloppet är högre. Sällan har det varit ett högre belopp än nu , så det har aldrig smakat bättre. Men det går inte att slicka på det för länge, samt på för stor area, för då blir det ju såklart ogiltigt. Eller ja, är det "endast lite fuktigt är det väl lugnt", men har siffrorna försvunnigt så är det ju i ett annat läge. Det vet i princip alla, men vissa bryr sig mindre om det. Görel är av den senare kategorin, hon får ändå aldrig ta del av det som köps efter kvittot har lösts in. I alla fall är det så hon har fått för sig att det är, men det är inte solklart. Eftersom pengarna sällan kan nyttjas så minns hon aldrig riktigt (och ingen annan heller) om hon någonsin har dragit någon profit på det.
Nu har Görel även tagit fram en liten förpackning med chokladcréme ur innerfickan som febrigt smetas på på kvittot. Ingegerd har varit ganska (läs: väldigt) trött på detta beteende under flera år, men det är alltid något som får henne att tappa fokus på det oundvikliga som brukar ske, och denna gången är det en äldre dam i strumpbyxor som har trätt på dem UTANPÅ jeansen. Ingegerd är kanske för förvirrad rent jurdiskt för att vara en form av personlig assistent till Görel, men det var tillräckligt längesedan någon kom med ett klagobrev så det tuffar på utan pardon. Ingegerd kan inte släppa damen i strumpbyxorna a lá superhjältestajl ur sikte, och plockar själv upp något att kalasa på; en påse med gifflar samt en tub med mjukost. Kombon kan verka magiskt märklig men ingen verkar vara uppmärksam på att döma, så alla är glada. Tuben kläms på, och osten liksom kryper ut och lägger sig på gifflarna (som visserligen ser aningens skeptiska ut till initiativet) och stoppas in i ansiktitet på Ingegerd som nu tycker att underhållningen är på topp och att hon har första parkett. Detta gör så att hon vill sätta sig ner, men ett uns av självbevarelsedrift får henne att på ett vant manér vinka ner Görel i "stolläge", så att hon funkar som ett sittdon helt enkelt.
Görel blir lite gnällig när hon blir avbruten från kvittobefläckandet, men går ändå direkt upp i läget där hon agerar stol och fortsätter (nu utan hjälp av händerna) att slicka på kvittot som är brunt av kräm. Hon säger: "Ååååååh det hade varit en riktig fest om vi kunde handla för flera tusen kronor på Ullared då hade jag haft och göra länge jue.."
Ingegerd förstår att kvittot hade varit jättelångt och bla bla bla, men hon vill inte bli av med damen och så har hon ju allt skå med underhållningsfikat. Damen i fråga börjar plötsligt närma sig den iögonfallande duon, och Ingegerd tar på sig sina oproportionellt stora solglasögon med neongula glas och börjar nynna på en oidentifierbar låt. "Vad glor ni på, har ni aldrig sett mig förut eller? Seriöst, kom in i matchen", skrockar "superhjältedamen". Ingegerd har aldrig hört på maken till narcissist tidigare och blir alldeles varm och glad. "Yes! Vi har funnit dig till slut, detta måste firas! Låt oss släpa våra konserverade skal ut ur denna kapitalistbyggnad och flytta kalaset till en plats ute i det fria", småskriker Ingegerd och manar på sina kamrater att följa henne.
De gör så, och går genom skjutdörrana ut i vårluften..
/ Slut
