På ett motell någonstans i Sverige.
Kategori: Texter och Dikter
Dante tar en titt i spegeln, och funderar på om han fick med allt. Samtidigt kommer tankarna tillbaks, de som håller honom nere. Han har aldrig tyckt att han ser speciellt bra ut, tvärtom, ganska tradig och trött faktiskt. Sedan, som grädde på moset, har han förlorat vårdnaden om sina barn. Sina två små döttrar, som nu saknar sin far. Nu blev det ju sådär som det var tänkt att det inte skulle bli.. "Fan". Dante är 54 år, frånskild och allmänt sämst. Kontakten med familjen är inte något en skryter med, och de har en "ny pappa" nu, så det går fint. "Fan", igen. Hade Dante bara varit en vuxen människa, som tagit ansvar och så vidare hade det ju inte varit några problem. Men nu är det ju tvärtom. Ingen vidare koll på stil och finess har han heller, så det är ju många rätt annars. En polkagrismönstrad slips av det bredare slaget, knallgul skjorta, ganska vida slitna bleka jeans, ljusa sneakers och vita tubsockar har han alltså valt att visa upp sig i. Håret kunde ha tvättats så mycket oftare, men icke. En grånad backslick lirar väl fint med donnorna? "Donnorna". Smaka på det.
För att lugna nerverna, och mjukna upp en smula, häller han upp en virrepinne. Det är nämligen så att denna helgen ska vigas åt teambuilding, jodå fint ska det va'. Dante tar en rejäl klunk, och tänker att det sitter saker i väggarna. Hemligheter, och otrohetsaffärer. Här har det snedknullats helt klart. Män, i typ likadan sits, och även i annan sits. För en får ju först vara upptagen, innan en kan vara otrogen. Det är inte bara "vanliga människor" som satt sin fot här, det vet Dante. Många kändisar har hängt här med, två av de känner han mycket väl igen. På ett amerikanskt vägkrogsanér har motellpersonalen hängt upp signerade foto på väggarna, och en är den gamle operasångerskan Olivia Appelquist. Olivia har varit en av de största i många decennier, och en favorit till Dante. En annan favorit han såg, var ordtrollaren, poeten och författaren Julian Ebenholtz himself. Även om Dante inte varit något vidare bra med ord, eller läst mycket överhuvudtaget, så gick det inte att ta miste på artistens fallenhet och talang. Mycket hade gått lätt att skiljas åt från vid separationen, men skivsamlingen var hans. Den skulle med.
Nu häller han upp ett andra glas, sveper det lite nonchalant, och hickar till. "Varför är jag så satans nervös, samt sämre än kass på att snacka med andra". Med andra, menar han damer. Det finns en speciell dam, på kontoret, som Dante har ett extra varmt öga till. Ullis, eller hon heter ju Ulrika, men hennes vänner kallar henne Ullis, och Dante hoppas på att bli en av de som får ha den äran.
Ikväll står mingel, mat, dans och kanske lite naket (?), på schemat. Det är nu det gäller. Inte sitta i ett hörn som något tillbakadraget miffo, som så många gånger förr. Dante hör röster utanför, och i korridoren skrattar någon till, tillsynes hånfult. "Fan". Det var ju hans namn, som nämndes i samma andetag? Det går nog bra detta. Njae. Bäst att sänka en tredje styrketår, och Dante gör just så. Samtidigt som han gör detta, sluter han ögonen, vänder sig om mot dörren och vrider ner handtaget på dörren och går ut.
/ Slut
