Ett gig, ett favoritdjur och ett beteende.
Kategori: Historier och noveller
Conrad hastar oengagerat genom den fattigt upplysta kulverten. "Hur fick jag det här giget, egentligen?", tänker han medans han tar en tugga på en till synes minutiöst planerad smörgås. Conrad ska tydligen komma in och "styra upp", som personen han hade kontakt med uttryckte det. Men tänk om de synar hans bluff? Att han inte alls kan styra upp. Inte ett enda dugg dessutom. Att han i själva verket är mer av en ignobel individ. Men eftersom hans favoritdjur är en kameleont, som han fick för sig att älska när han hade fyllt 18 (?), så tänker han sig ändå på ett visst plan att han kan slingra sig ur eventuellt knepiga situationer. Men vänta nu, slingra? Var det en orm som skulle vara förebilden kanske? Nu blir det ju sådär obekvämt igen.
Conrad ställer sig och tittar i kors intensivt i ett hörn, gör så i nästan en hel halvtimme.
Om han hade haft en chans att göra ett något sånär bra arbete, hade han ju varit på rätt plats för längesen. Men det är han ju inte. Att ingen har kommit för att leta efter honom? Nu kommer tanken på kameleonten igen, och ormen. Kanske kan det bli en liten historia att berätta för människorna han är tänkt att hjälpa? Men HUR skulle det se ut (och låta) om han helt ogenerat började orera om två djur, som på något skumt vis, ska påvisa vem han är? Conrad försöker att skaka av sig den obehagliga känslan, men blir istället avbruten av ett helt okontrollerat hostanfall. Spasmistiska rörelser i kombination med en frustande man, som inte har vett att hosta i armvecket utan rakt ut, är en syn som helst undviks. Det sitter en rödsvullen herre bakom en glasruta och försöker lite dikret låta bli att stirra, men han misslyckas med det. Han har som det brukar heta, "tappat hakan", och detta ser Conrad efter en liten stund. Men då, eftersom han har en koncentrationsförmåga som en apa med bokstavskombination, glömmer han att herren sitter och glor på honom. Det är som det inte har inträffat alltså, och nu börjar Conrad att tugga frenetiskt på (den rätt stora) smörgåsbiten som han hostade upp för en liten stund sedan istället. Han försöker se sådär cool ut, som bara totalt ovetandes människor som inte har någon självinsikt kan göra, och beslutar sig för att lokalisera närmaste toalett.
Efter ett mycket bekymmersamt besök på en ganska (ändå) ingivande toalett, kastar Conrad sig helt handlöst på det nysvabbade golvet och kliar sig under tupén.
Detta var ett dåligt besök, "gör om, gör rätt" säger han rakt ut i luften och reser sig (med målet inställt på att hitta ut)
/Slut
