En man som tänker bada.
Kategori: Historier och noveller
Genom mörkret intill den övergödda skogsgläntan haltar en man i uppknäppt flanellskjorta, och har noll tvivel inför det stundande doppet som ska ske i den tjocka, bruna, kletiga vattenpölen som skymtas på hans högra sida.
"Det här blir ett dopp för böckerna, som det heter. Hallå? Du ville väl vara med på detta ypperliga tillfälle att göra bort mig på? Det hörde jag dig mumla fram i sömnen i din slemfyllda mun när kan det ha varit, igår för några veckor sedan minst. Inte alltid lätt att ha vissa saker i huvudet, när en glömmer att det sitter fast.. Eller kanske är det inte riktigt DEN termen som brukar användas? Minns inte så noga. Kom närmare annars går det inte att se vad som sker".
Mannen vänder sig inte om för att kolla om det är någon som är med honom överhuvudtaget.
"Ok, det här kommer att göra susen i din samling. Lätt. Eller ja, det vore ju bättre förstås om det fanns fler en ett alster. Då hade det ju varit en början, nu är det ju mer ett ingenting. Men det vet ju du bättre än andra så det blir inget med det just nu. Du skulle kunna hålla min låtsaskäpp här med. Denna har jag alltid med mig när jag inbillar mig att jag ska gå länge. Tanken på det får mig alltid att bli så trött att jag avstyr det hela. MEN, bättre än inget?"
Mannen inger fortfarande ett ganska solklart "bakom flötet"-intryck, men inget han tänker på nämnvärt utan fortsätter som om inget har hänt.
"Har du fått med det vi snackade om? Grejerna alltså. Nu ska jag antagligen i vilken jäkla sekund som helst kasta mig handlöst ut i detta härliga vatten, men det är inget som säger att det ska stressas fram. Eller hur?
Mannen kliar sig på sitt kala huvud, med undantag för några styva hår, som liksom tveksamt bara finns där mot sin vilja.
"Jag tycker att du var mer talför innan? Nu verkar det mest som om du gärna håller en återhållsam profil gentemot oss andra. Men men, inget att göra åt nu. Nu ska här badas! Jag brukar ibland hålla andan jättelänge INNAN jag hoppar i, för att sedan precis innan jag hamnar i plurret, andas ut och nästan kvävas av vattnet. Sjukt egentligen, eller hur? Äh, du behöver inte svara. Det är så jag funkar bara."
Eftersom det inte finns mycket hejd på den sadistiske badentusiasten, tar han sats..
"Helskottas babianstjärtar vad äckligt det smakar! En kallsup kan jag vara utan, men ibland vill det sig inte så. Är inget mer med det. Hmm..."
Den enfaldige badaren tror alltjämt att någon form av kamrat är med honom, men det är inte så. Om det någonsin kommer att vara så, det vet ingen.
