Vem vet vad Valle vill?
Kategori: Historier och noveller
Valle bläddrar febrigt i den gamla telefonkatalogen från '91, och den gula blendens aska liksom hänger ner i ett desperat försök till att göra det motsatta. Helt plötsligt hörs en duns mot ytterdörren, och Valle råkar i rädslan suga in cigaretten i munnen och en bit ner i halsen. Det gör väldigt ont, det bränns ju något vansinnigt. Men han beslutar sig för att låtsas som om det regnar, och tar ena handen framför ansiktet och hukar sig en smula. Den lilla biten mot dörren känns konstig med tanke på vad han nyss har gjort för sig själv, och i kombination med den tvivelaktiga dunsen mot dörren vet han inte om han ska sätta sig ner och låtsas som om han inte hörde, eller om en tjurrusning mot dörren känns aktuell.
Vilket han än ämnas att göra, så får han ett infall att låtas prata med någon avlägsen vän i walkie-talkie. "Definitivt, kära du! Hasta långsamt. Här brukar jag ge tid för eftertanke, eller alternativ andnöd. Vafalls? Inget som faller Herr Jansson på läppen? Nu tänker jag att vi sitter på verandan intill ett nyrenoverat slott, och det går utmärkt att kasta sig bakåt i fåtöljen. Själv har jag vuxenblöja för att skönja eventuella fadäser", smågrymtar Valle fram medans paketet med Gula Blend trillar ut ur fickan och landar nästintill ljudlöst på det bruna golvet. Innan han når fram till dörren har han glömt agendan, och stryker sig själv över glasögonen som om de hade varit med om SM i dammbrottning. Han begrundar sig själv i den snett upphängda helkroppsspegeln, och ler oroväckande brett för sitt eget bästa. Men det är ingen långvarig syn, utan snabbt byter han fokus och sliter tag i en hatthängare som står och skäms i ena hörnet av den sjaskigt inredda hallen. Två tysta sekunder senare utbrister han: "Jaha, nu tror du att inget behöver komma upp till ytan va?! Jag vet att du inte har tröttat ut hela kvarteret än, men tiden kommer. Jag vet detta, för jag sitter självutnämnd i styrelsen", säger Valle lugnt men ändå med ett avmätt mått av skepsis.
Nu har vederbörande utanför dörren piggnat till, och ringer på. Valle blir förtjust i signalen som ljuder, för det var så längesedan han hörde den utan att få ett smärre utbrott. "Ja?", häver han ur sig och tittar medvetet i kors mot personen som står och flåsar utanför dörren. Personen är hans klantiga granne, som nyss snubblat och slagit huvudet väldigt hårt i Valles ytterdörr och tuppat av. Valle får ännu ett infall och börjar att prata med ett väldigt stort fokus på att det ska dreglas en massa, och det sprutar ganska mycket spott på stackars grannen, som börjar torka sitt ansikte med tröjärmen i en smärre panik och avsky.
Det går några sekunder till, sedan viskar Valle fram: "Hör jag ett enda mer ljud från dig så måste, måste jag, slå in dig i gladpack och slänga upp dig på vinden. Kul att du säger det, precis vad jag tänkte på, säger Valle med en tydlighet att det är en annan röst nu, i walkie-talkien och börjar stänga dörren i slow-motion samtidigt som han sneglar blygt mot dörren som tillslut stängs.
/ Slut
