kristoffer.blogg.se

Paulina kan icke erinra sig när hon känt ett större obehag, någonsin. Men hon tänker även att det alltid blir lika kul. I ett nafs sliter hon åt sig den förvirrade mannens tupé, och hör hur det får honom att utbrista ett skrik som likt en blandning av upphetsning och rädsla. Varför får hon sådana här impulser, det kan inte vara helt hundra, tänker hon och tar filten som ligger på soffan och kastar över sig. "Nu är jag täckt, du kan inte se mig!" Leken har nästan nyss börjat och mannen med tupén, eller rättare sagt: utan tupén, springer några varv i deras gemensamma uppehållsrum.

 

"Du sa ju att det var nu det skulle ske? Inte alls som vi tänkt oss, men just så nära bara du och jag kunde komma. Nu hör jag ingenting, du får ge ifrån dig lite ljud. Paulina? Var är du?" Daniel tänker för en kort stund även på friterade pommes. Eller friterat, något friterat överhuvudtaget hade varit gött. Han älskar friterat, en gång åt han en friterad toalettrulle bara för att han kunde. "Jag ska fritera dig, hör du det?" Ganska omgående inser han att det kommer att bli ett alldeles för stort projekt, och avbryter sig själv. "Näpp! Nu ska vi inte ta oss vatten över huvud, eller nån vätska alls. En väska däremot, den skulle du kunna ha på huvudet!" Daniel harklar sig, och det låter kul. Det tar en mikrosekund för honom att uppfatta att det låter kul, sedan skrockar han väldigt länge.

 

Om Paulina var rädd innan, så är hon inte mindre rädd nu. Eller vi ska inte överdriva, de har ju gjort detta förut. Inga större nyheter, men alltid ett visst mått av öppenhet för eventuella överaskningar. Paulina behöver lite uppmärksamhet, och börjar att låta som en gris som letar tryffel. ( Föreställ er hur det kan låta ) Daniel, som visserligen har en ganska allvarlig hjärnskada, fattar galoppen direkt och ikläder sig rollen som bonden med sinne för affärer. "Jahopp, hur mycket har du funnit grisajäkul?" Inte för att han någonsin tidigare kan minnas att han fört ett samtal med en gris förut. Eller ja, det beror ju på vem en identifierar som gris.

"Haha! Vem skrattade? Näj, jag tänker inte vara en paranoid bonde iallafall, det kan ni glömma!"

 

Nu har Paulina blivit sugen på fika, det tar för lång tid tycker hon. "Så, nu tar vi paus. Daniel? Kan du försöka att inge någon form av sans, så tar vi och glufsar på en bulle." Daniel försöker se oberörd ut, och slickar lite på ena fingret och låtsas polera skalpen en smula. "Gladeligen skulle jag göra detta, men det är svårare en vad du kan tänka dig."

 

Daniel har nu tagit av sig ena knästrumpan och lagt som en slapp tuppkam på sitt huvud, och visar stolt upp sitt verke. "Men titta här, vad skådar mina gluggar?" Daniel inser att han inte kan se "tuppkammen", och börjar skamset backa in i ett hörn. "Här ska jag stå, tänker skämmas som fasiken." Paulina gör ett lagomt avvägt ryck mot dörren, samtidigt som hon ger honom en slapp lavett över hans högra kind. "Nu ger vi upp för idag, detta börjar bli skumt." "Börjar", säger Daniel, och menar tydligt att det ska komma ett frågetecken efter.

 

 

/ Slut