Ett sannerligen annorlunda pris.
Kategori: Historier och noveller
Stanley polerar pokalen som har texten "SM-mästare i trädslöjd för narkoleptiker" ingraverad, den som han vann för ett gäng år sedan. En tävling de flesta ( för att inte säga alla ) inte hade en aning om, men som ändå på ett gemytligt vis gjorde sig påmind för allmänheten. De hade varit tolv deltagare, och målet var att på så realistisk tid som det gick, tälja en kanot i barnstorlek ( någon form av måtta måste ju ändå finnas, och det fanns det ), sandpappra den och tillslut även måla den. Stanley hade laddat i månader ( iförd endast en vattentät ögonbindel ), provtäljt i ett mörkt garage ( helt onödigt att ha det tänt såklart ) och målat med en beslutsam frenesi, så färgstänk hade lämnat ett batik-liknande mönster på väggarna ( för någon annan att se ).
Sedan hans entusiastiska väninna hade anmält honom till mästerskapet, visste han ingenting om någonting annat. Men så hade det ofta varit med Stanley; det han inte visste om att han visste, kunde han ju inte veta om. Att det skulle vara viktigt alltså. Plus att fokus lades mer på träningen än något annat. Väninnan Vega insisterade att Stanley skulle låsas in i garaget, och förtära endast djur och grönsaker som av egen maskin tog sig in på den plats där han utförde sina förberedelser. Men all näring uteblev ju givetvis ( hur skulle det ha gått till? ) så Vega lät Stanley dricka vatten med ett sugrör. Under dörrglipan. All annan föda var också av flytande karaktär, som blåbärssoppa, juicer osv. Stanley hade kunnat protestera, men energin som fanns var tvungen att läggas på uppgiften som hägrade. Oklart hur många veckor den intensiva träningen pågick, men uppenbarligen gav den resultat.
Tävlingens dag stod då äntligen vid dörren ( eller vad det heter ) och Stanley hade snidat ett gediget gäng kanoter av varierande kvalitet. Vega hade givit återhållsam feedback, hon hade fokuserat mer på att Stanley skulle snida så det rök. Vilket det gjorde vid ett par tillfällen, och Vega hade i ilfart ryckt in för att förhindra en eventuell förödelse. Hade Stanley bara sett sina skapelser, hade han förmodligen trillat baklänges och slagit i sitt lilla huvud. Så Vega var nöjd med hur en eventuell scen inte utspelade sig, utan en massa långväga gäster som knackar på dörren, som vill köpa både biljetter och popcorn. Nu hade det visserligen inte hänt mer än i Vegas ( för många ) tvivelaktiga dagdrömmar, men ändå. En kan aldrig veta, och då gäller det att vara på sin vakt som en alert kommandosoldat som nyss sniffat "piggpulver".
De elva andra deltagarna somnade till redan under inskrivningen, men Stanley hade hållt sig vaken. Fast egentligen hade han inte gjort det, utan Vega hade beställt osynliga tandpetare på någon obskyr sida på nätet, så Stanleys ögon hade blivit snustorra och fått en ganska kraftigt röd nyans. Helt ( eller nästintill i alla fall ) omöjligt för honom att somna, och Vega log i smyg. "Klara, färdiga starta!" skrek en karl i skyddsglasögon, och dålig hållning, samtidigt som ett knallpulverskott gick av.
Efter en nio timmar lång kamp för att hålla sig vakna, och lyckas färdigställa kreationerna ljöd då tillslut åter knallpulverpistolen. Den skyddsglasögonprydda herren ( med nu om möjligt ännu sämre hållning ) försökte att se upphetsad ut, men det såg mest ut som om en nyförlöst ankunge med nedsatt inlevelseförmåga på ett alldeles för upplyst podium hade gjort sig till känna. Publiken pustade ut, och en gäspning av sinnesjuk kaliber gick som en våg genom hallen. Vissa i publiken hade även tagit med sig britsar att vila på mellan varven, och insett att det hade varit ganska taskigt för narkoleptikerna att bevittna dem. Men den betalande publiken bara visslade och låtsades som om det regnade. Vissa hade till och med med sig paraply, för att liksom göra det mer trovärdigt. Men det blev ju bara makabert, för de befann sig ju i en hall. Dessutom hade hallen ett tak som inte läckte heller, så det var helt onödigt att bruka dem där inne. Stanley skulle allstå inte tävla med förtäckta ögon, utan det var "endast" procedur vid träning.
Stanley vaknar till ur tillbakablicken och ställer ner pokelen på bordet igen, och sträcker sig efter en annan pjäs att polera. På den står det: "Första pris i konflikthantering för de med böjelser för lustgas och utklädnad."
Stanley tar sig för pannan, och känner att han måste sätta sig ner för detta märkliga minne..
/ Slut
